Jag ställer frågor, som alla vägrar svara på

Faen, det känns så knepigt. Ena stunden glad, nästa ledsen och i tredje arg. Jag vet inte hur jag skall känna, jag har ingen lust och ingen livsglädje. Jag vet inte vart jag skall ta vägen, inte vem jag kan prata med och inte vem jag kan lita på. Eller, jag vet ju att jag kan lita på flera, men jag vill inte belasta dem med mina känslor som egentligen säkert bara är överdrivna. Imorgon är det sista dagen jag jobbar innan skolan börjar. Visst, jag har ju sagt ja till jobb efter det (tors-fre som kommer och mån-tis veckan efter det samt 11 dagar i september) men det är ju ändå ovisst om det är en så bra idé. Kanske är det på dagar då det är viktigt att jag går i skolan, men då får det vara. Jag har fortfarande inte fått några besked från skolan, så jag chansar. Jag har inte råd att inte jobba heller, jag har bilen och rökningen, och sen nöjen, kläder osv. Det funkar inte att få 1050:- i månaden när bara bilen kostar minst 1500:- per månad...

Nej jag vet inte vad jag skall skriva. Så mycket tankar och funderingar, men så få ord att förklara mig med. Jag skulle behöva blogga varje dag men jag vill inte bara vara gnällig, jag vet ju hur segt det är att bara höra om hur dåligt allt är, själv har jag inget intresse av att läsa andras bloggar längre, så jag förstår om andra själv känner samma sak, och det vill jag inte. Därför blir det mer sällan, även om det är tråkiga inlägg varje gång.

Linda, du är underbar. Även om du inte läser detta så vill jag säga det, du lyfter mig enormt. Tack för i fredags, hade trevligt :)



jag, en lyckojägare som alltid lämnas tomhänt.
jag är glad utåt men innåt ett uppror.
står vid gränslandet å missar mitt uppror.
fan, var är ljuset, var är min livlust?
vill födas på nytt men kommer ut missfött.