When troubles come and my heart burdened be

Sist jag skrev var jag ju inte den gladaste, vilket de som läst märkt.. Men det känns bättre nu. Jag har lugnat mig, även om jag fortfarande inte längtar dig för fem öre. Jag tror jag vet varför också, jag fick erbjudandet att jobba i september, och tackade ja. 11 dagar hittils, och när jag vet att jag skall jobba blir jag lugnare. Då vet jag att jag får min lön och att jag kommer ha ett par dagar då jag känner mig trygg. Hade de lagt ner lite tid från skolan och fått ordning på mina kurser osv, och godkänt migg schema, så kanske jag inte tackat ja. Men nu är det ju annat. Kanske får besked i slutet av veckan, men det tvivlar jag på.

I fredags hade Maggi sin grillfest. Vi hamnade på Packhuskajen sen och det var trevligt. Var längesen jag var ute och det var roligt att träffa folk, sen att jag fick i mig lite för mycket och blev bakis, det är ju ingen annans fel. Tänker inte gå in på hela kvällen men måste ju nämna det här; När Packhuskajen stängde hade jag precis köpt en cider, så den bestämde jag mig för att jag skulle få med mig ut. Jag stoppade glaset i jackan, och visst kom jag ut. Sen skulle jag plocka upp mina cigg och tappade tändaren. Så jag böjde mig fram och ut for cidern. Så enormt roligt klantigt, jag skrattade massvis och Maggi var road hon också. Bra att man tänker så långt när man druckit :)

Helgen gick snabbt, minns inte vad jag gjorde riktigt dock. Men det var en bra helg.

I måndags när jag kom till jobbet för veckan var allt stängt och nersläckt. Ringde till Elinor som ger mig jobben, och hon tyckte det lät konstigt och sa att jag skulle kolla på dagiset som ligger bredvid ifall de visste varför det ingen var där. Så jag kollade, men det var ingen där heller. Så jag ringde igen, och sen frågade jag om det möjligen inte var studiedag eller nåt. Och jo minsann, det var det.. Lätt irriterad man blev där, men var bara att åka hem. När jag kom dit igår gick det iaf bra, förutom att de stängde av vattnet på förmiddagen så det blev mest kaos, och när jag kom imorse var det inte tillbaka än. Det visade sig att de glömt sätta på det när de slutat jobba (de isolerade vattenkablarna eller nåt) så de kom fort och ursäktade sig och satte på det. Så idag gick det fint iaf. Det är ett bra ställe, trevlig personal och massa bra annat. Maten kommer från förskolan bredvid, där kocken jobbar som jobbade när jag var på Bifrost för ett par veckor sen. Han blev helt överlycklig när han såg mig i tisdags och kramade mig och pratade för fullt om hur roligt det var att jag var där. Så glad man blir då :) Pratade med en av fröknarna idag och hon hade aldrig sett honom så glad över att se någon av de som jobbat med det jag jobbar med innan så hon tyckte det var jätteroligt. Jösses, det värmer så :)

Nog om jobb. Egentligen jobbar jag ju varje dag i princip, men det finns alltid nytt att berätta eftersom det är så många olika ställen.

I måndags när jag kom hem efter att det inte gått att jobba så slöade jag i typ två timmar, innan mamma bad mig åka och möta Petra på akuten. Det var jag snäll och gjorde, hon hade diskat och skurit sig illa. Tog ett tag, de skulle sy ett stygn och sådär, och Petra bestämde sig för att ha Emlakräm så fick vänta en timma på att det skulle verka. Det gick bra i alla fall, trots Petras blodskräck och läkarskräck. Ni skall veta att hon pratar enormt mycket när hon är nervös :) Men efter tre timmar var vi hemma igen, hälsade på mormor en snabbis på hemvägen också. Då kom nästa problem. Lady fick i helgen problem med öronen, blodöra kallas det visst. Mamma hade fått tid hos vetrinären för att kolla på det, men under dagen var det snarare prat om att avliva henne, hon är ju ändå 15+... Mycket tårar men jag försökte vara så stark jag kunde. Jag tog mig samman så pass att jag kunde köra ner oss iaf, och hos vetrinären var jag kolugn. Mamma var det inte, hon var så inställd på att vi skulle avliva henne. Det blev inte så hursomhelst, Lady är hemma igen och visst mår hon inte jättebra men vi har fått medicin så öronen skall nog snart vara bra, och så fick vi smärtstillande för höfterna. De tog blodprov också (1200:- !!!) så att de kan hitta ett smärtstillande som de vet är passande. Till min förvåning var hennes hjärta bra, trodde de skulle anmärka något iaf men icke. Bra bra. Jag älskar min Lady så enormt mycket, och även om jag vet att hon inte lever för alltid så är det svårt när det kommer på tal om avlivning eller att hon snart kommer dö, det kommer bli så tomt sen..

Nu skall jag röka och städa rummet. Och se på The Islans. Och duscha. Och bädda om sängen. Och massa annat. Pusshej



There is no life - no life without its hunger;
Each restless heart beats so imperfectly;
But when you come and I am filled with wonder,
Sometimes, I think I glimpse eternity.