Alla vackra rosor är våta

Idag minns jag exakt varför jag åkte till Belgien.
Jag minns anledningen till att åka bort i ungefär ett halvår från Sverige.
Anledningen står solklart framför mig.
Jag är så besviken på att jag inte kunde stanna kvar där tiden ut..

Jag har ingenting att hämta längre här. Jag älskar Sverige, Göteborg och familjen. Mycket mer än så är det inte. Alla som skrev när jag var där; "kom hem Jenny, saknar dig så" osv, det betydde ingenting, det var bara ord. När jag väl var hemma igen var det inte en jävel som brydde sig som innan. En del av dem som skrev så har jag inte ens träffat sen jag kom hem, och det är över två månader sen. Var det så viktigt att visa att ni brydde er när det var ren lögn?

Jag har inte mycket kvar. De flesta vännerna går jag inte ens ihop med längre, de övriga har jag växt ifrån och tröttnat på. De som jag inte går ihop med är de som bara har sig själva att tänka, de som inte ser att jag bara skriker på hjälp, och aldrig ger mig den hjälpande handen som jag så mycket behöver. De som inte fattar att jag gråter alldeles för mycket, och tjafsar bara för att få ut några av mina känslor. Att bråka är det enda sättet för mig att få ut något alls, förutom tårarna som jag håller för mig själv. Får jag chansen igen kommer jag att göra som innan, jag kommer jobba så mycket jag kan; dagar och kvällar, vardagar och helger. Allt för att inte behöva vara ensam och känna av mina känslor. Allt för att hålla mig sysselsatt och slippa tänka, och istället bara leva dagarna tills det kommer en uppåtkurva igen. Jag tror inte att den kommer förrän jag börjar skolan i höst. Det är långt dit.

Jag kan räkna vännerna som vet vem jag är och hur jag mår på en hand. De som känner mig inombords och inte tror på den glada utsidan. Tråkigt nog är alla inte ens sådana jag känner från verkligheten, det finns de som jag pratar med på msn som nog förstår mer än någon annan jag känner. Någon som förstår mig mer än de som jag känt halva livet, trots att det knappt ligger ett års konversationer bakom. Det är illa, när man har så få vänner som ser verkligheten.

Dying behind these tired eyes

I've been losing sleep

Please come to me tonight